Текст песни Hundra Mil Fr?n Marianne

Som sn?flingor i stormen far m?nniskorna f?rbi.
Dom virvlar liksom h?stl?ven inf?r sin sista strid.
Det regnar ?ver storstaden, han fryser d?r han g?r.
En fr?mling ibland fr?mlingar, en vandring utan m?l.
Neonskyltarna speglar sej i bilar och betong,
och skyltdockorna ler som om dom nynnar p? en s?ng:
Kom n?rmare, kom n?rmare, h?r s?ljer vi kurage,
f?r en ringa slant kan du k?nna dej som kung fast du ?r page.
Och jag ser att du gr?ter, Marianne.

N?jestemplen erbjuder sin lugnande musik
och gemenskapen man k?nner med en enarmad bandit.
Och fr?lsarn bakom bardisken han ler och fyller p?
och l?tsas som det regnar n?r n?n brister ut i gr?t.
Och jag ser att du gr?ter, Marianne.

Marianne, hundra mil fr?n din ?lskade famn
i en tre?rig ensamhet.
Marianne, det kan slita det starkaste band,
men vad bryr sej v?l makten om det.
Bj?rn Afzelius - Hundra Mil Fr?n Marianne - http://ru.motolyrics.com/bj-rn-afzelius/hundra-mil-fr-n-marianne-lyrics.html
Han irrar runt i natten s? langt ifr?n sin v?n
l?ngs gr?nder d?r man erbjuder Den Stora K?rleken:
F?r hundra kronor f?r man se hur m?nniskan avlar barn,
och f?r tio till s? f?r man ta den tidning man vill ha.

Hans feberblanka ?gon ser hur bingohajarna
f?r ?ta gamla k?mpar inp? bara knotorna.
Och ?ldringarnas ?gon speglar samma ensamhet
som den som ?r han skugga i hans tysta l?genhet.
Och jag ser att du gr?ter, Marianne.

Marianne, han fick fara dit arbete fanns
sen dom plundrat er del av v?rt land.
?nd? k?nner han det som om felet var hans
att ni glider ifr?n varann.

Han stannar till vid b?tarna, han sk?lver som i kramp.
F?r en kort sekund s? lockar vattnets oljemjuka famn.
S? knyter han sin bleka hand, och vreden v?ller fram.
Han viskar: Vi ska visa dom, vi lever ju, Marianne.
Och jag ser att du gr?ter, Marianne.