Текст песни Duncan Brady

Polisman Duncan Brady kunde inte komma ih?g
om han b?rjade i k?ren -70 eller 72.
Det k?ndes som om ?ren hade b?rjat flyta ihop,
och det var l?ngese'n han tyckte att han fick n?'t vettigt gjort.
Han satt i sin patrullbil och muttra' f?r sig sj?lv:
"Jag borde slutat f?r l?ngese'n."
Tju'fem ?r p? Manhatten, f?rst till fots och se'n i bil,
var som en ?ndl?s vandring i en tunna full med skit.
Han k?nde inte l?ngre n?gon gl?dje i sitt jobb,
f?r hur polisen ?n f?rs?kte s? gick brottsligheten opp.
Han stanna' sin patrullbil och t?nkte f?r sej sj?lv:
"Vi har f?rlorat f?r l?ngese'n."

Polisman Duncan Brady tog en kaffe p? det fik
d?r han fikat varje kv?ll i tj?nst i drygt halva sitt liv.
Han segla' mot negressen bakom disken, d?r hon stod
och sk?ljde glas och koppar som hon alltid hade gjort.
Han t?nkte: "Hon har aldrig n?n'sin haft en ledig kv?ll;
Hon borde slutat f?r l?ngese'n."

Han titta' ut mot gatan, och den dr?gg som levde d?r.
Hit vallf?rdade dom som m?ste stilla n?'t beg?r.
Det stod langare och hallickar och horor ?verallt,
och i r?nnstenen l?g alkisar och trashankar som svalt.
Han t?nkte: "42:a Gatan ?r ett j?vla tr?sk.
Dom borde spr?ngt den f?r l?ngese'n."

Duncan Brady hade hustru och en son p? nitton ?r.
Hans fru hade en ?lskare som hon tr?ffa' d? och d?.
Men der r?rde inte Brady, han var less p? k?rringen
f?r hon tjatade fr?n det hon vakna' upp p? morgonen.
Han skakade p? huvudet och viska' f?r sej sj?lv:
"Jag borde skilt mej f?r l?ngese'n."
Bj?rn Afzelius - Duncan Brady - http://ru.motolyrics.com/bj-rn-afzelius/duncan-brady-lyrics.html
F?r Brady var hans ende som en fr?mling i hans liv.
S? blir det n?r man inte hinner ge sin unge tid.
Om den ene g?r till jobbet n?r den andre g?r i s?ng
s? ser man f?rst i efterhand hur tiden far iv?g.
Han kn?ppte uniformsjackan och sucka' f?r sej sj?lv:
"Han gled ifr?n mej f?r l?ngese'n."

Duncan Brady reste sej f?rsiktigt f?r sin onda rygg,
och knalla' in p? muggen f?r att l?tta p? sitt tryck.
Men just som han var f?rdig s? h?rde han ett skrik
fr?n baren, och ett ljud som om n?'n krossade porslin.
Han l?sgjorde revolvern och v?ste f?r sej sj?lv:
"H?r borde h?nt n?'t f?r l?ngese'n."

I baren stod tv? ynglingar i mask och grova skor;
p? golvet kr?p negressen runt i p?lar av sitt blod.
Den l?ngre utav r?narna fick syn p? Brady f?rst,
s? han h?jde sin pistol och siktade mot snutens br?st.
Men Brady sk?t direkt, och sedan sk?t han om igen;
Han hade l?rt sej f?r lenge se'n.

N?r ambulanserna kom fram till fiket var allting f?rsent;
Tv? vita unga m?n och en negress fanns inte mer.
Och snart var baren fylld av journalister och polis,
men Brady ville inte s?ja n?'t om tragedin.
Han satt i sin patrullbil och muttra' f?r sig sj?lv;
"Jag borde slutat f?r l?ngese'n."

F?r vad ingen annan visste var att Bradys egen grabb
var en av dom som d?des bakom r?narmaskerna.
Han s?g det n?r man hade dragit av dom huvorna,
och bef?let fr?ga' Brady om han k?nde m?rdarna.
D? nickade han sorgset mot den ene ynglingen:
"Han var en jag k?nde f?r l?ngese'n."