Текст песни Diktaren Och Tiden

N?r jag har sett hur Tidens h?rda hand
F?rintat m?sterverk fr?n forna dar
Och krossat slott och torn till grus och sand
Och sk?ndat brons som konstens pr?gel har

N?r hungrig ocean jag svalla s?g
Mot fasta landet, sargande dess kust
S?g landet sj?lvt borttr?nga havets v?g
Och s?g f?rlust ge vinst och vinst f?rlust

Ja n?r jag sett att tingen v?xla s?
Sett ting bli ingenting p? en minut
Den tanken f?ljer mig vart jag m? g?
Att Tiden tar min ?lskade till slut.
Den tanken liknar sj?lva d?dens kval
Den v?cker fruktan men ger intet val.

Om brons, om sten och jord och ?ndl?st hav
F?rintas vid den gr?ns som Tiden drar
Var skall d? sk?nheten som livet gav
En blommas styrka, finna sitt f?rsvar?

Ack sommarns honungslena andedr?kt
Vad orkar den mot kulna dagars m?ngd
Om stenen grusas, klippan sj?lv blir br?ckt
Och st?lsmidd port av Tiden s?nderspr?ngd?

Den tanken skr?mmer! Hur skall du, min skatt
Du, tidens sk?nsta smycke, skyddas h?r?
Vem hejdar Tidens anlopp, hindrar att
Han d?dar Sk?nheten, som jag har k?r
Ack, ingen ? om det undret ej, min v?n,
Att I min s?ng din sk?nhet blommar ?n
Everlife - Diktaren Och Tiden - http://ru.motolyrics.com/everlife/diktaren-och-tiden-lyrics.html
N?r tysta tankars domstol har f?rh?r
Med minnen ifr?n flydda ungdomsdar
En ny och dyrbar tid jag d? f?rst?r
Med sorgset dr?jande vid det som var

S? skyms mitt ?ga, ovant vid en t?r
Och jag begr?ter ?dla v?nners d?d
Jag river upp ren l?kta k?rlekss?r
Och r?r I askan av mitt hj?rtas gl?d.

Jag minns p? nytt den of?rr?tt jag gl?mt
Med kval p? kval summerar jag till slut
Den bittra r?kning livet ?t mig g?mt
Att nu betalas ? fast betald f?rut.
Men pl?tsligt minns jag dig, min v?n s? dyr!
Och allt utj?mnas ? sorgen fr?n mig flyr

Som v?gor rulla in mot stenig strand
V?r levnads timmar st?ndigt ?r p? spr?ng
F?rbi varann, som maskor I ett band
De ila skyndsamt mot sin underg?ng

Man f?ds till dagens ljus, men kr?lar ut
Mot mognad ?lders vida himlarund ?
Strax g?r dess sol I moln, dess glans d?r ut
Vad Tiden ger, han tar I samma stund

Hur ungdom fort skall sk?vlas, Tiden vet
Var sk?nhets panna f?ras I hans sp?r
Sj?lv n?rd av livets st?rsta hemlighet
Han sk?rdar liv, tills intet ?terst?r-
Och likv?l skall min s?ng I sekler ?n
Trots Tidens grymhet, prisa Skapelsen