Текст песни Dagboken

Jag städa' häromdagen i skrubben
Ajaj, va hjärtat liksom hoppa' till i gubben
När spindelvävsbehängda dagboksrader
Berättade om yngligens bravader Den första som sa nej var skånska Märta
Hon hörde kanske ej till de där smärta
Men styrkan låg i dess un bon pointer
För hon skjutsa' mig till skolan på sin spark när det va' vinter
Men sen när det blev tö och bart på marken
Då sade hon adjö och jag fick sparken
I trots av mitt beslut att kliva av i uppförslut
När vi kom in i maj så sa hon "naj" På Sturegatan 2 där bodde Lisa
Jag bruka' hälsa på ibland och spisa'
Glass och marmelad och chokolader
Tills jag slängdes ut av konditorn, hennes fader
Jag älska' henne ömt men det blev brutetOwe Thörnqvist - Dagboken - http://ru.motolyrics.com/owe-thornqvist/dagboken-lyrics.html
Varför har jag glömt, men det blev slutet
På vårt svärmeri i Lisas fars konditori
På Sturegatan 2 när vi var små På knäckebrödfabrikens gård där bodde
En tjej som ett parti med spisbröd snodde
"Ät upp det här" hon sa, "Min enda last är
Jag vill ha en karl lika stark som Burt Lancaster"
Men när jag knaprat på nånstans till hålet
På kaka nummer två jag hörde vrålet
Brödets fabrikör var på ett fruktansvärt humör
Jag stack som en express från hans adress Ja, alltid är det nåt som går galet
Sa greven, stoppa' paraply't i pennfodralet
Jag blev immun mot kärleksmikroben
Jag får nog äta bröllopsaladåben
Med någon liten krok i garderoben